Meny

Utredning av brottet

Vid sidan av polisens uppgift att förebygga brott har den också till uppgift att utreda anmälda brott. När en anmälan om ett brott inkommer startar i regel en förundersökning omgående. Den som leder förundersökningen är antingen en åklagare eller polisen själva, beroende på hur allvarliga brotten är. Förundersökningsledaren är den som beslutar hur utredningen ska bedrivas, t.ex. vilka åtgärder som ska göras. Det kan antingen vara en person som ska förhöras eller en teknisk undersökning som ska göras. Förundersökningsledaren är också den som beslutar om en förundersökning ska läggas ner. Detta sker när det t.ex. inte går att få fram tillräckliga bevis för beslut om åtal.

Olika delar i förundersökningen

Förhöret

En viktig del i förundersökningen är förhöret. Både dig som brottsoffer och dig som gärningsman kommer under någon del av förundersökningen att förhöras av polis. Brottsoffret förhörs omgående.

När den misstänkte kallas eller hämtas till förhör har polisen vanligtvis redan förhört målsägaren, det vill säga den som blivit utsatt för brottet. Polisen kan också ha förhört eventuella vittnen och arbetat med att hitta och säkra teknisk bevisning. Är man under 18 år ska en vårdnadshavare normalt kallas till förhöret. I vissa fall kan även socialtjänsten vara med vid förhöret. Man är skyldig att komma till ett förhör. Om man vägrar kan polisen hämta en till förhöret.
Det är under förhöret den misstänkte får en möjlighet att lämna sin version om den inträffade händelsen och inställning till brottsmisstanken. Det är dock en rättighet att också sitta tyst under ett helt förhör eller t.ex. bara svara på vissa frågor. Det är polisen som ska utreda brottet. Den misstänkte ska inte behöva utreda sin egen misstanke.

Vid förhör med polisen, oavsett om det gäller dig som brottsoffer eller misstänkt har du rätt att kräva att ha din advokat närvarande. Du kan alltid kontakta oss på Prio Advokatbyrå om du vill att vi närvarar vid förhöret.

Teknisk bevisning

Nationellt forensiskt centrum (NFC) eller Rättsmedicinalverket (RMV) involveras ofta under förundersökningen för att bedöma tekniska, kemiska eller medicinska frågor som är av betydelse i utredningen. NFC:s analyser av skjutvapen, narkotika och DNA-spår är ofta avgörande för utgången av förundersökningen. RMV analyserar ett stort antal blodprov för att utreda drogpåverkan i samband med misstänkta narkotikabrott och rattfyllerier. Vid utredning av våldsbrott kan RMV:s rättsmedicinska utlåtande ge svar på vilken typ av våld som kan ha orsakat brottsoffrets skador.

Ibland kan din egen advokat inhämta teknisk bevisning. Advokaterna vid Prio advokatbyrå har t.ex. i vissa mål inhämtat egna utredningar av professionella som de sedan gett in till domstolarna med lyckat resultat.

Åtalsbeslutet

När förundersökningen är klar är det dags för åklagaren att fatta beslut om hon eller han ska väcka åtal eller inte. Om åklagaren på objektiva grunder bedömer att det finns tillräckliga bevis för att den misstänkta har begått ett brott är åklagaren skyldig att väcka åtal. Om åtal väcks är det sedan åklagarens uppgift att bevisa för domstolen att ett brott har begåtts.

Om det inte finns tillräckliga bevis för att ett brott har begåtts kan åtal inte väckas. Det kan till exempel bero på att den misstänkta förnekar brott och att det inte finns något vittne eller någon teknisk bevisning som bevisar att den misstänkta personen begått brottet. Ibland står det klart redan under förundersökningen att det inte går att bevisa något brott. Åklagaren fattar då beslut om att lägga ned förundersökningen. För båda besluten gäller att utredningen kan tas upp på nytt om det kommer fram nya uppgifter om brottet.

Om man som brottsoffer inte är nöjd med detta beslut kan man begära omprövning av beslutet.

Särskilt om frihetsberövanden

Åklagaren kan besluta att frihetsberöva en person som är misstänkt för ett brott. Det ska då röra sig om ett allvarligt brott och det ska finnas skäl till varför personen ska vara inlåst. Faktorer som bedöms kring detta är om det finns risk för att den misstänkta kan förstöra den pågående utredningen, om det finns risk för nya brott eller om det finns en flyktrisk. Efter några dagar hålls en häktningsförhandling, där en domstol får besluta om den misstänkte ska häktas under en viss tid. Under häktningsförhandlingen närvarar inte brottsoffret.

Om man befarar att den misstänkta försvårar utredningen genom att ta kontakt med brottsoffer eller vittnen, är det möjligt för åklagaren att besluta om att begränsa den misstänktes kontakter med omvärlden när han eller hon sitter frihetsberövad, så kallade restriktioner.

Kontaktförbud

Om det finns en risk för att en person trakasserar, förföljer eller begår brott mot en annan person kan åklagaren besluta om kontaktförbud. Detta är vanligt vid brott mellan närstående. Den som får kontaktförbud får inte besöka, ringa eller på andra sätt kontakta den person som förbudet gäller mot. Åklagaren bedömer i fallet om det finns risk för framtida brott, förföljelse eller allvarliga trakasserier. Varje beslut om kontaktförbud ska föregås av en så kallad proportionalitetsbedömning, vilket innebär att skälen för ett förbud ska vägas mot de konsekvenser det innebär för den person som förbudet är tänkt att gälla. Åklagaren tar hänsyn till om det finns tidigare brott mot den person som förbudet ska skydda, om det finns tidigare brott mot någon annan och om det pågår en brottsutredning mot den person som förbudet är avsett för.